Mördare betalar bra

Runt bordet satt ett glammande gäng på sex personer. Stämningen var hög, ingen tvekan om den saken, inte ens för en främling som inte begrep språket. Här, på 19 grader sydlig bredd, är det inget ovanligt med upprymda kroggäster, men de här människorna måste fira något extra.

Så var det också.

En stund efter att jag bjudits att sitta ner vid det glada gängets bord kom förklaringen. En av de firande kroggästerna talade god engelska och berättade en makalös historia. Denne man visade sig vara advokat och presenterade sig som Oscar och en hel radda efternamn som jag varken kunde uppfatta, begripa och ännu mindre komma ihåg.

Det var en historia om kärlek och bråd död. Huvudpersonen var en försmådd faziendaägare som påträffat sin fru i säng med en vän.

Så långt följde handlingen ett inte alltför ovanligt mönster i Sydamerika – inte ens på landsbygden.

Men det hela tog en blodig vändning. Den äkta mannen till den otrogna hustrun drog sin Rossirevolver och sköt sin kompis. Han satte ett par "tiros in cabeca" – ett par kulor i huvudet – och sen hade den mannen älskat färdigt. Hustrun skonade han. Och det skulle visa sig vara ett klokt beslut.

Att skjuta folk leder, till och med i Mato Grosso, till rättsligt efterspel även om handlingar, som begås under sådana här speciella omständigheter, enligt gängse lokal moral är fullt förståeliga och till och med förlåtliga.

När den lokala delstatspolisen i god tid annonserade att man tänkte utreda fallet, fann mandråparen för gott att rymma fältet. Hustrun grät, och enligt advokaten yttrade mannen att han inte begrep varför, hon hade ju både fått behålla livet, faziendan, den stora lantegendomen och all boskap.

Men som sagt, mannen stack, dock inte till utlandet. Det behöver inte en brasilianare.

Det räcker med att dra till en annan delstat. Denne man for till Rio med hjälp av goda vänner och ett handlån samt goda juridiska råd från advokaten Oscar.

Vän av ordning undrar naturligtvis om man kan komma undan straff så enkelt i Brasilien. Ja, Oscar förklarade att polisen i Rio har annat att göra än att jaga folk som begått brott i andra delstater. Riopolisen har mer än nog med sina egna kriminella. Och brottets art var knappast sådant att någon av rättvisans tjänare skulle orka lägga ner någon större ansträngning på att jaga en man som skjutit hustruns älskare.

Det var en del år sedan, så boskapsuppfödaren har kanske åkt hem igen om nu brottet är preskriberat. Jag har inte forskat i den saken.

Men då satt han i vart fall i Rio och om livet på landet är billigt, så är det desto dyrare att leva i storstaden.

Dråparen behövde med andra ord pengar.

Det ordnade Oscar och en av hans vänner Herman. Lösningen var enkel. Faziendaägarens fru sålde en del boskap. Oscar och Herman åkte – med avdrag för omkostnader och ersättningar – till mannen i Rio med pengarna.

De båda fick en anledning att sticka till Rio från den sömniga hålan där de bodde. Tillsammans med den flyktade mannen slog de runt i storstaden.

- Vi bodde på hotell Gloria , sinco estrelas, (fem stjärnor) och drack visky importade (importerad whisky) sa Herman som liksom Oscar var mycket nöjd med besöket. Och mördaren han klagade inte han heller, för hans (fruns) besättning växte och det fanns alltid många kor att sälja. Även om besöket av kompisarna hemifrån kostat honom en del sa han inget om att priset var för högt.

Det som gänget firade var kanske inte så mycket att de träffat sin vän i Rio utan långt mer att mandråparen måste stanna borta länge och han behövde pengar då och då. Oscar och Herman var de enda han litade på och därför hade han – under festligheterna på hotell Gloria - bett dem att göra om resan med jämna mellanrum.

De båda hjälparna i nöden var mycket nöjda med överenskommelsen. Hur mycket "provision" de tog berättade aldrig Oscar, men han förklarade med ett stort leende som varade hela kvällen, att resan och de kommande resorna var mycket inkomstbringande.

Jag besökte själv hotell Gloria – något femstjärnigt hotell var det absolut inte – jag tyckte tvärtom att glorian satt mer än på sned. Det kanske är bättre nu. Ta en titt om du ändå är där. Jag träffade inte mördaren han var, enligt personalen, på fotboll, men vem vet, han kanske sitter där nu.                                        

Texterna är omarbetningar av manus till radioinslag som sändes i SR 1 för en del år sedan.

 

V g kontakta oss för ev frågor.
© Copyright Infoservice i Malmö AB