Guaraniindianen tar sig framm på Rio Paraguay i Pantanal, Mato Grosso med sin  kanot som han  själv gjort genom att urholka en  trästam. Han lever på fiske, trivs med sin kanot, tänker inte att skaffa nån snabb motoråt och han är definitivt inte intresserad av att satsa  på en dator, trots att  han jobbar med information. Han är  budbäraren som rör sig i kanotfart och nyheterna som han snappar upp på  fiskmarknaden och i hamnsjappet i Corumba överbringar han muntligen till de  nyfikna längs floden. Som sagt; han  klarar sig utan nymodigheter och överlever genom att äta en del och  sälja en del av sin fångst. Och så bjuds han ofta på mat samt ett och  annat glas öl för nyheterna han förmedlar. För oss är det  annorlunda. Här krävs snabba kommunikationer. Budskapet - om det så  handlar om fiskpriset - ska fram på sekunden. Kanonfart i sä¤llet för  kanotfart. Hans skrönor är nya men  sättet att förmedla dem är urgammalt.